:Jävla sjuka värld, ta livet av dig:

Asså va FAAAAN är det för fel på folk?!

På rikigt?
Jag vet vi ska sträva efter ett jämställt samhälle, men inte faaan behöver vi väl utsätta alla för samma behandling?
Satt och surfade lite på aftonbladet och tror ni inte på satan att jag snubblade över denna artikel:

Rullstolsbunden ung man våldtagen och rånad

Asså, jag säger inte att det finns olika grader av våldtäkter, alla är lika jävla sjuka och grymma, men seriöst?!
Vad är och var det för fel på den snubben som satt på tunnelbanan på Östermalm och såg en rullstolsbunden 19åring komma
och tänkte:
”-Nej, men om jag ska ta och våldta honom och sno hans pengar, ja faaan va bra idé!”

Denna världen blir bara sjukare och sjukare, fyy faaan säger jag bara..
Bästa är väl att vårt rättssystem kommer anse att förrövaren behöver vård.
Så då får han prata ut med ett par läkare under 1-2 år sen är det bara att släppa ut han igen.
Ja menar, narkotika- och ekobrott är det du får högst straff för.
Förskingrar du lite pengar från försäkringskassan blir det 6 mån – 2 år på kåken och ett sjuhelvetes skadestånd, till staten.

Men våldtar du, lemlästar och lämnar någon blodig att dö i sin ensamhet, då får du antagligen psykvård, alt. 2 månader på kåken.
Vilket bra och fint samhälle vi lever i och accepterar att det är så.
JÄVLA HORVÄRLD, TA LIVET AV DIG!

Kul söndag..

// merQrie

:Idag är en sån här jobbig jävla dag:

Ja, idag är det en jobbig jävla dag.
av någon anledning så sitter jag och tänker på döden..

Inte på döden som en person, utan min egen död, och folk i min närhet.
Minns faktiskt exakt då jag blev rädd för döden, eller inte EXAKT på dagen, men minns hur gammal jag var, var jag befann mig, vad jag gjorde och varför..
Jag var 5 år, såg på nyheterna hos mormor, (gud förbjude att en äldre missar Aktuellt) och mitt i all kaos och konstiga saker, så minns jag en man, en som kom bärandes på ett barn, och det barnet rörde sig inte, det sa inget, det skrattade inte, det andades inte..
Då, den sekunden, gick det upp för mig att ALLA, oavsett ålder eller kön, religion eller etnisk tillhörighet, ALLA, ska vi en gång dö..
Jag fick då, vad jag tror var min första panikångestattack och började gråta hejdlöst, jag skrek till mamma att jag inte ville dö, att jag inte ville dom skulle dö, att jag älskade henne..
Nu har jag i efterhand insett, genom många vänner, att de flesta barn har en ”dödsfas”, där dom inte vill dö, inte vill att någon ska dö, frågar allt och inget om döden osv.

Men, detta fastnade i mig och än idag känner jag ibland den äckliga, vidriga, påträngande känslan av hur bröstet kollapsar, nästan imploderar, hur halsen fylls av skrik som inte kommer ut, hur ögonen blir fyllda av tårar som aldrig vill ta slut, hur hjärtat slår snabbare och snabbare, samtidigt som det går i slowmotion, hur andetagen blir tunga, utan att kännas, hur tankarna snurrar i 1000 km/h, fast bara kretsa runt en sak, hur ångesten fyller mina lungor och blir till ett vakuum, hur allt man gjort blir obetydligt, hur allt elakt man sagt känns ännu värre än den sekund man sa det, hur ett självhat tar över kroppen, hur allt jag försakat blir till en brinnande klump, hur aska blir eld, hur allt blir svart, hur känslor faktiskt för en gångs skull blir fysiskt kännbara, hur en längtan blir oändlig, hur sorgen blir min vän, hur ilskan bygger bo inom mig, hur saknad blir till verklighet, hur varje sång påminner om de jag älskar, hur varje falskt leende känns som ett slag i ansiktet, hur man skrattar mellan tårarna utan att vara glad, hur en tändare som inte funkar kan bli ett världsproblem utan slut, hur en blick från en person väcker besten i mig, hur en bubbla skapas runt mig för att vardagen ska passera, hur dofter kan få mig ner på knä, hur låtar bildar ett nät som fångar varje känsla jag har och har haft precis som jag menar och känner den, hur skalet spricker, hur sårbar jag blir, hur jag vill gråta ut min smärta, skrika ut mitt hat, skriva ner min kärlek, blad, efter blad, efter blad, efter blad..

Idag är en sån dag…

:Lite funderingar:

Förr så sa man att en missnöjd kund berättar för minst tio andra människor om sin dåliga erfarenhet. Jag vill påstå att detta resonemang är förlegat och har nästintill gått in i ett fossilstadie. Mest troligt för att denna uppfattning grundar sig i att vi faktiskt träffas och pratar med varandra, men nu lever vi i en ny tid, med nya förutsättningar om hur vi kan sprida våra åsikter och upplevelser.

De sociala medierna får ett allt större utrymme i våra liv, där fler och fler människor sköter en stor del av sin omvärldsbevakning via till exempel facebook, twitter, bloggar, etc.

I genomsnitt har varje medlem på facebook 120 vänner (källa facebook), och baserat på mina egna erfarenheter så tenderar människor i dag ännu lättare dela med sig av sina erfarenheter och känslomässiga tillstånd än vad vi gjorde tidigare. Detta beror till stor del på att dessa forum är lättillgängliga och vi kan därför agera mer i affekt än tidigare.

Förr kunde vi hamna i en situation som störde oss, men i väntan på att få dela med oss av vår erfarenhet kunde de värsta känslorna hinna lägga sig. I dag å andra sidan kan vi sekunderna efter vi råkat ut för någonting basunera ut detta till alla våra vänner i de olika medierna som finns.

Till detta ska också lägga att de berättade ordet har en förmåga att försvagas med tiden, medan det som är skrivet på nätet många gånger kan ses som odödligt.

Denna lilla betraktelse är inte på något sätt ett försök till att skrämma livet ur dig som läser detta, och därmed bemöta dina kunder med misstänksamhet och vara stel som en tennsoldat med oro för vad som kommer att kunna läsas om dig på nätet en liten stund senare.

Personligen är jag av den uppfattningen att människor kommer alltid att ha åsikter om det jag gör eller säger. Jag kommer aldrig att kunna kontrollera min omvärlds reaktioner och deras sätt att värdera mina handlingar. Det jag däremot kan ta ansvar över, är i vilken utsträckning jag agerar utifrån vänlighet, lugn, kärlek, och medmänsklighet, eller om jag gör det jag gör baserat på frustration, stress, ilska, oro eller någon annan typ av dränerande tillstånd.

När vi agera utifrån de förstnämnda tillstånden kommer det fortfarande finnas människor som inte är nöjda med vårt sätt att agera, men risken för att vi blir stämplade för livet är betydligt mindre. Samtidigt så kan du med stor säkerhet också känna dig lugn med att en person som blir missnöjd med ett vänlig bemötande inte kommer att framstå som speciellt trovärdig då dennes plats i de social medierna med stor sannolikhet kommer att likna en verbal avfallskvarn och dessa platser orkar vi människor i förlängningen inte med att besöka.

Vad jag till slut vill få fram med dessa rader, är det budskap som jag bär med mig med samma starka övertygelse som vetskapen om vad jag heter, är att; mår DU bra, så kan det bara bli bra.

// M

:Ligger i badet och kurerar mig:

Ja, då var man här igen..
Sjuk, ensam, spelandes Wordfeud i badet och tycker synd om mig själv.
Mycket hade varit bättre med sällskap, lite ljus och… äh, skit samma. Jag har det oki iaf. Har ju dig, ja, just DIG, som läser detta nu. Tack. Vet inte vem av er 3 som är bäst, bara att DU är det.
Happ där blev badet fullt med, suck. Nå bra tips att ge migrän som tidsfördriv? Snällaaa.
(Ja, jag blir som ett barn då jag e sjuk)
Have a nice one.

// M

:Tisdag och sjuk som ett djur:

Precis, jag är sjuk, trött, sliten och saknar den enda som kan få mig att må bra i dessa stunder..
Jessica, du är bäst..

Ska försöka sova och se om jag kan bli lite bättre.

hare gött

// M

:Lördag och tapetsering på tapeten:

Jag vet, jävligt dålig ordvits i rubriken.
Men men.. Sån e jag.

Anyways, sitter och ser på då min lägenhet blir tapetserad och det känns ju skoj, förutom att jag känner mig så..
Ja, vad letar jag för ord?
Jo, men typ att jag inte vill sitta och titta på, utan vara en hjälp.
Förstår ju att min hyresvärd vill göra det själv så det blir rätt gjort men..

Så, var ju ett tag sedan en länk kom upp och jag hade ngt att ”klaga” på.
Men här kommer det.
Vet dock inte direkt vad jag vill klaga på men det kommer väl allt eftersom jag skriver.

Victoria och Daniel överlyckliga och HELA Svenska folket jublar.. eller?
Inte fan satte jag kaffet i halsen, njöt av deras ”lycka”, såg skottsalvor avfyras och tänkte att en dag ska jag med ha en unge som heter Estelle.

För Er som missat detta spektakel, vilket är näst intill omöjligt, så kommer här en länk:
Vilken onödig hysteri enl. Mig
Ja, dom fick barn, wiie, det är ju skoj, dom fick en dotter, ännu mer mumsigt, precis som mamma, en dotter första gången.
Jag säger inget om just det, eller att dom fått barn osv. men att HELA, och då menar jag HELA svenska folket skulle jubla och gråta av lycka för att dom fick/fått barn är ju befängt.

Men så att jag inte får någon arg hovmarskalk på mig, (vet eg. inte om han gör ngt åt detta men enda den jag kom på i skrivande stund)
GRATTIS BÅDE PRINS DANIEL OCH VICTORIA!!!!
(menar det faktiskt)
Men sluta för guds skull att pressa nyheterna fulla av detta.

Dom har fåt tungen nu, vi har sett den och fått namnet. Punkt och slut som Gurkan Gasi skulle sagt..

By the way så är Gurkan en jävla skön snubbe.
BIG UP GURKISH!

Nej nu blir det till att göra Frunsch och se nått på webtv.

Hare gött!

// M

:Sjuuukt trött och fett sliten:

Idag skulle jag som vanligt till min skola, (pluggar Verkstadsteknik) och kände att idag smäller det, blir klar med min första praktiska uppgift.
Tror ni inte på faaan att jag lyckades fucka upp det då?
Jo för helvete, det gjorde jag, sista ”skäret” med svarvjäveln så, ist för att veva ut den på Y-axeln så pressade jag in och 5½ timmes arbete var bara att kasta i väggen och börja om på nytt.
Var det över?
Nej då, tappade en fjäder till nyckeln man släpper backarna med och den åkte ner i 300 kilo svarspån osv.
Färdig nu då?
Nej nej, fick hämta ett nytt stål, skulle såga skiten med svarven, (ja det går) och det vobblade som jag vet inte vad.
Satte i en centrumborr, började och då nöp skiten och splittrades i mitt stål.
Nu var allt över…
Blev tokig asså, efter en flawless dag så knullar jag upp det med en skitgrej.

Aja, äntligen hemma, ny dag i morgon, nya möjligheter.

I Norrland så är det inte lika mycket att störa sig på som i Stockholm har jag märkt.
Kan bero på att Norrlänningar bara är smartare, eller bättre.
Alternativt så har jag bara missat en massa att störa mig på..

Nej då, lögn igen.
Igår åkte jag buss hem från Lernia och då körde bussen fast, inte något konstigt med det, halt ute, inte bästa förutsättningen att stanna innan en rondell då med en buss och på krönet av en liiiiiiten backe.

Men fast satt vi.

Lugnt tänkte jag, men så sitter det ett par bak i bussen som skriker, är fulla (detta var då alltså vid 16:00 tiden), bjuder på snärtiga kommentarer, spydiga kommentarer, beter sig fett jobbigt och fattar inte att (verkar det som iaf) det finns andra på bussen.

Ni vet va ja menar, sånna man önskar råkade trilla ut genom rutan eller bara gå av…

Hatar sånt, ja, jag H A T A R sånt, sånt pack!
Gud förbannat.
Visst jag kan ju se till att inte åka kommunalt och skaffa körkort osv.
Men GOD DAMNIT, respektera andra så kanske ni får den respekten tillbaka.

Var är min öööööl?!! Jag vill köpa en kvartis!! Vem tappade den däääääär på golvet? HÖRRRU, KÖR BÄTTRE!!

Med risk för att låta som de jag föraktar mest så säger jag det iaf: OOOH MAAAAJ GAAAAAD!!!

Vilket som, nu e jag iaf igång..
Ps. köpte faktiskt en bil igår. En Saab 900 2,3.

Nu blir det att bädda ner donnan här hemma och slappa framför TV:n så hare göttans alla!
(ta åt er, inte ofta jag ger sånna komplimanger)

// merQrie

:Dags igen då, efter mer än ett års tystnad:

Ja, då satt man här igen då, due to popular demand..

För Er som känner mig; hoollaaaaa!
För Er som inte känner mig; Jag är 30 år, bor i Sundvall, älskar att hata.
Vissa skulle kalla mig bitter, jag säger, nej jag HÄVDAR, att jag är realist.
Punkt och slut.

Som ni kan se på mina tidigare inlägg är det om allt från fula bilder, idiotförklaringar, tragiska saker, vänner, ovänner, tankar, funderingar..
Helt enkelt: Din spegel till mitt liv…

Så, vad har skett sedan sist?

Inte mycket, är tamejfan lika bitt…. jag menar realist…
Men, flyttat från Sthlm, till mitt kära Norrland.
Ja, kära, så är det, passar det inte, käften då! (samt läs någon annans blogg)

What else?

Just fan, TO ALL YOU NON-SWEDISH-SPEAKING BASTARDS:
Yeah, you heard me, I ain’t doin allt the work for ya!

Ska by the way göra om hela min bloggs utseende och därför kommer den att ändras allt eftersom

Nej, nu ska jag bli peppad att dra på Nolia där det är jobbmässa, wiiiie!!
(läs: yee…..aa..hh…….woooh……hooo..)

// merqrie

:Blocket.se omsatte 212 MILJARDER:

Ok,

Då var det dags att börja undra igen.

Satt och surfade, som jag alltid gör, och hittade denna artikel:
Blocket förväntas gå med rekordvinst

Det är ju inte lite vinst heller.
Jag menar, nu ger jag ju dom reklam, UTAN ATT DOM BETT OM DET, och då borde väl rimligen jag även vara berättigad till arvode för ett spridd budskap.
Sääääääg, 10 mille?
Lär ju inte ens synas på dom 212 miljarderna mer, än om vi avrundar våra 48 öre till 50 öre, då vi handlar.

Kom igeeen nu B.locket AB och va lite snääälll mot mig

Nu ska jag dricka lite Lemon-thé och se på lite Simpsons, Family Guy, American Dad ELLER, tack gode gud att dom startade serien igen, Futurama..

Sååå Holla at ya boooi

// merQire

:HTC Legend:

HTC Legend – En telefon i världsklass.

Skaffade mig en HTC Legend, eller rättare sagt, jag fick en i julklapp av min fina flicka.
Kan lugnt säga att Android är bättre än iOS, snabbare, mer inställningsmöjligheter och öppen källkod.

Nästa projekt för mig blir att roota min Legend, men det blir ett senare kapitel att skriva om det.

Nu ska jag vara lite social med min flicka och sedan ska jag laga mat, skoj va?

// merQire